Är jag busig eller?

Det finns dom i min familj som säger att jag är busig. Ja till och med att jag är busigare än vad Sanna och Robin var tillsammans. Hmmm... ja det kan jag själv varken bekräfta eller dementera men det är vad mamma och pappa påstår.

Jag vet inte riktigt vad det beror på men ibland blir det bara hyss utan att jag menar det. Ungefär som med Emil i Lönneberga. Shit! Där har vi det... Jag har ju kollat på alla Emil filmerna massor av gånger... Det måste vara därför jag e så busig. Ojojoj! Bara inte pappa drar samma slutsats för då är risken överhängande att jag får gå tillbaks till pekböckerna.


På bilden ovan ser ni resultatet av mitt besök i storasysters sminkväska. Detta hände i början av september. Herregud vad det blir stökigt av puder, brunkräm och mascara. Hi hi man kunde följa mina fotspår när jag efter mitt sminkparty tassade ut i hallen för att kolla på resultatet i vår stora hallspegel.

Ja så här bra blev resultatet. Ska man va lite kritisk så har jag nog missat lite när jag målade ögonfransarna. Men jag har faktiskt sett ganska många fjortistjejer på stan som misslyckats bra mycket mer med sin sminkning. Sen får jag väl erkänna att jag inte lyckades få allt puder där det skulle vara. Men vadå jag är ju faktiskt bara 2 år.













Jag vet att ingen av mina läsare kommer att tro på det här men i samma stund som pappa satt och skrev detta inlägg så tog jag mig olovandes tyst och utan att någon såg det in på min storasysters rum. Väl därinne lokaliserade jag vant under högsta möjliga tystnad hennes sminkväska. Med ett vant handgrepp öppnade jag sen den och fiskade upp hennes mascara. Ha ha man kan ha mycket kul med en mascara men nu var jag inte ute efter att ha kul. Jag ville bli fin så jag sminkade mig själv (har ju tränat vid tidigare tillfällen som pappa beskrev här ovan).


Pappa satt på sitt kontor i lugn och ro och plitade ner det jag sagt att han ska skriva på min blogg när han helt plötsligt hörde ett vrål från mamma. Orsaken till vrålet var att hon helt oförhappandes råkade möta mig i dörren mellan Sannas rum och tv-rummet. Det lät enligt pappas uppskattning ungefär som man kan förvänta sig att en mamma vrålar om taket i tv-rummet rasar in.. Jag blev naturligtvis skiträdd och ropade genast på pappa eftersom jag kände att både mamma och Sanna inte direkt var på min sida i detta akutläge. Pappa som befarade det värsta kom springande som skjuten ur en haubits men efter en snabb utvärdering av läget kunde han andas ut. Taket hade inte rasat in och som han sa det rörde sig ju inte om några brutna armar eller ben.

Jag kan väl lite självkritiskt såhär efter några minuters självrannsakan medge att sminkningen inte var helt lyckad enligt den gängse norm som gäller i vår familj. Jag vill dock hävda att de svartrockar fjortisbrudar jag brukar se på stan skulle gjort vågen och sagt att jag får vara med i deras gäng om dom sett vilken sminkning jag trots allt presterade. Hela sminkningen gjorde jag ju trots allt helt olovandes, i smyg, på mycket kort tid, stående fot och dessutom helt utan spegel. Om ni frågar mig fick jag med ganska dåliga yttre förutsättningar ändå till en sminkning i klass med Marilyn Mansons.

Mamma och pappa skulle prata strängt med mig när dom tog in mej för tvagning modell "rätt så ont" i vår dusch, men man kan säga att dom misslyckades rätt grovt. Dom började nämligen asgarva vilket nog får betecknas som ett misslyckande sett ur föräldraskapsperspektiv.

Men va fasen det är ju inte alltid så himla lätt att vara förälder så den här gången ser jag mellan fingrarna.

Nu är jag dock avsminkad igen och siktar på en fet flaska välling och lite sömn. Hoppas pappa kan läsa lite bok för mig också men det lär nog inte bli något ur "Nya hyss av Emil i Lönneberga"... Imorgon kanske jag går till Kicks och kollar på smink. Men det får bli först efter dagis.... Jag har en del att styra upp..

Jag skulle vilja att alla ni som läser min blogg lämnar en kommentar. Jag tror att min pappa gärna vill veta att det faktiskt finns dom som uppskattar att han tar sej tid att blogga om mej.

Hej svejs grus o gnejs!

Min storebror tog studenten.

Den 8 juni tog min storebror Robin studenten. Det var en alldeles strålande dag med klarblå himmel strålande sol. Jag, mamma, pappa och Sanna åkte upp för att ta emot honom när de sprang ut från gymnasiet för sista gången.

Robin var extra glad denna dagen eftersom han helt oväntat fick ett sipendium som bästa elev i ekonomiska ämnen. 5000 kr att göra vad han vill för är ju inte fy skam för en fattig student.

Mamma och pappa är otroligt stolta över vad Robin presterat. Han flyttade hemifrån när han var 16 år för att plugga på Sanda fotbollsgymnasium i Huskvarna typ nästan 20 mil från Halmstad. Sedan dag 1 har han fixat att sköta ett hem, fixa mat och städning, sköta sina läxor och träna upp till 8-10 pass i veckan + matcher. Dessutom ta studenten med toppenbetyg. Ja mycket bättre än så kan det inte bli. Han är duktig min storebror! Men jag måste genast tillägga att min storasyster Sanna är i samma klass som Robin annars blir hon putt på mej. Vi får väl se hur det blir med mej i skolan. Jag menar det blir svårt att bli bättre än dom båda men lika bra ska jag väl kunna bli...

På bilden ser ni Robin och hans flickvän Alexandra. Jag och Alexandra är kompisar och vi brukar va när jag är och hälsar på Robin. Hon är jättesöt och väldigt väldigt snäll!

Min tvåårsdag den 1 september

Ja nu börjar man ju bli lite till åren. Den 1 september fyllde jag 2 år och blev ordentligt uppvaktad med en massa fina paket, kakor tårta och annat gott. Mamma, pappa och Sanna väckte mig tidigt på morgonen och sjöng för mig. Det var väl sisådär min pappa kan ju inte precis sjunga och inte blir det bättre tidigt på morgonen. Men det är ju tankensom räknas har jag hört...

Men fina paket fick jag och en rolig dag blev det. Tänk redan två år tiden går fort. Det gäller att passa på och njuta för fortsätter det i denna hastigheten så är det snart skolstart.

Nellie Engla Cornelia update

Hej alla bloggläsare! Nu har jag sparkat igång min gamla trötta pappa. Jag har tjatat på honom att mina fans tycker att det är alldeles för för lite aktivitet på min blogg. Så nu sitter vi här och lägger upp bilder och skriver lite text. Det har ju hänt en del sen sist... En dag när jag och pappa skulle till dagis så hörde jag en katt som pep från soptunnorna. Jag gick dit för att kolla vad det var men då blev det tyst... Pappa körde och lämnade mig på dagiset stjärnan och när han återvänt hem för ett telefonmöte bestämde han sig för att kolla efter var ljudet kom ifrån.

Efter lite letande så hittade pappa katten sittande i ett avloppsrör två meter under marken. Strax efter kom min fadder Håkan förbi och han och pappa försökte fiska upp katten med ett hoptvinnat lakan. Det gick inte... Pappa gick in och ringde brandkåren som inte var särskilt pigga på att rycka ut för en katts skull. De kanske bara räddar katter som sitter i träd.. Men då kom möbeltapetseraren som har verkstad i vårt hus till undsättning.

Men under tiden som pappa ringde brandkåren kom möbeltapetseraren som har verkstad i vårt hus till undsättning. Han och en budkille som kom för att lämna gods lyckades fiska upp katten som visade sig vara bara en kattunge på 5-6 veckor. Som tack för hjälpen bet och klöste jkatten dem båda så att de fick åka till sjukhuset och ta varsin stelkrampsspruta. Men katten blev räddad och det tack vare att jag hörde den pipa långt därnere under jorden. En vecka senare var vi och hälsade på den på kattdaghemmet i Norre Katts Park. Den mådde jättebra och var kelig. Nu hoppas jag att den fått ett hem hos någon som tar riktigt väl hand om den.