Rydöbruk - Att besöka min hemort både rör och berör.

I förra veckan var jag och Nellie i Rydöbruk för att fira min mor Inger som fyllde år. Varje gång jag besöker Rydö kommer det upp en massa minnen. En del minnen finns ständigt hos mig andra poppar plötsligt upp när jag besöker en viss plats. Min kärlek till Rydöbruk som alltid varit stor ökar i korrelation med min ålder. Ju äldre jag blir desto mer gillar jag Rydöbruk. Kanske en bidragande orsak är att jag inte längre bor där.

 Jag och Nellie har under hennes uppväxt ofta pratat om Rydö och hur det var för mig och även för hennes äldre syskon att växa upp där. Nellie har fått höra många historier och berättelser om Rydöbruk och alla de personer som levde där när jag var barn. Det fantastisk med Rydöbruk var att alla "udda" människor som jag kommer beskriva ändå var en del av samhället. De fanns där sida vid sida med alla andra och på något sätt accepterade av majoriteten. Kanske är detta ett resultat av att Rydö är en bruksort och som sådan alltid fått kämpa för sin existens genom nedläggningar av sulfitfabrik, spånskivefabrik, sågverksbrand m.m.

Det är många originella människor som satt sina avtryck i Rydös historia.  Även så sent som på 1960 och 70-talet när jag själv var barn och  växte upp där fanns en del av dem med.. Kanske kommer även du ihåg följande personer och om du inte känner till Rydöbruk så ska du här få en liten inblick i hur det var att växa upp i ett litet brukssamhälle beläget i Nissadalens dalgång. 

Ture och Gunnar i Hålan  var två bröder med oerhört tragiska uppväxt förhållande. Har för mig att de ganska tidigt blev t föräldralösa och hade en en bror som gick bort i unga år Gunnar och Ture var två ungkarlar som lärde sig överleva på en kost bestående av Ljunglöfs Ettan, öl, brännvin och falukorv alternativt väl kokta fläskben. Falukorv och fläskben åts (förmodar jag) främst av tre anledningar. Billigt, lättlagat och framförallt lättuggat. Det sistnämnda var en stor fördel då de bägge brödernas tandstatus minst sagt lämnade en del övrigt att önska 

Vi hade också Ivar-Kasper som var cyklande gårdfarihandlare. Ständigt med en stor koffert på pakethållaren.  Det ryktades om att han sålde damunderkläder. Oklart med vilken grad av framgång. Ofta såg vi barn honom höggradigt berusad, sovandes i något lämpligt dike med cykeln som filt. Även hann hade ett tragiskt livsöde bakom sig. Har för mig att Ivars fru en dag var ute på cykel för att göra ett ärende. Blev påkörd av en bil och dog.

Olas Gränd där Tyska Huset låg bakom Fredriksro som
är det röda huset till vänster i bild.

I ”Tyskahuset” på Olas gränd bodde "Knickedicken" som var enbent efter att ha fått ena benet avklippt i en skördetröska. Han transporterade sig själv med det som vi ungar benämnde som en invalidmoped. Hans fru Anna var den mest underbara person man kan tänka sig. Hon satt ofta barnvakt för mig när jag var liten. När han blev för oregerlig pga av fylla brukade hon gömma hans träben.I samma hus bodde Vahlberg som bara var en gammal alkis. Han skrämde ibland "skiten" ur oss småungar när han på fyllan passerade lekplatsen vi ungar i kvarteret hade som samlingsplats. I Rydö fanns också Oswald som var finne och bodde i Lahult. Eftersom han var finne var han därmed förtjust i Koskenkorva. Han gick omkring som i ett moln bestående av lika delar cigarrök, avgaser från motorsågen och en doft av nysågad gran.

I Våknared fanns Sixten Dahlström. En gammal sur gubbe som vi ungar var livrädda för. Trots rädslan eller kanske just tack vare rädslan var vi mer eller mindre tvingade att palla äpplen i just hans trädgård. Äpplena blev av någon anledning väldigt mycket godare i kombination med en rejäl adrenalinkick.  

Vi hade Kniv-Olle som var slaktare och bodde granne med skolans fotbollsplan. Även hans kostcirkel bestod till stora delar av öl snus och brännvin. Likt alla andra fanns det inget ont i honom och på rasterna brukade vi besöka honom på jobbet i Bengtssons slakteri. Inte minst under älgjakten som var årets högtid spenderade vi skolbarn alla raster utanför slakteriet. Då tittade vi på hur Kniv-Olle, Åke Norrman, Lars och Bo Bengtsson och en massa andra Rydö profiler flådde inkommande nedlagda villebråd. Hastigheten per flådd älg var hög under dagtid medan den sjönk betydligt under kvällstid. Något som högst sannolikt hade ett klart samband med att intaget i form av öl och brännvin markant ökade ju senare på kvällen det led.

I Fors bodde även de som i folkmun benämndes som "tattarna" vilka alltid fascinerade oss barn. Mest för att de bröt mot de flesta normer

Jag har tidigare skrivit om Ingmar som gick två klasser över mig. När han gick i årskurs sex körde han en Honda 750 till skolan. Men bara om det inte regnade. När det regnade så kom han till skolan körandes i en röd Volvo kombi.Om han alls dök upp. Lärarna såg mellan fingrarna och polisen tittade förmodligen åt ett annat håll om de råkade möta honom på vägen.

Vi hade så många udda människor i Rydöbruk att man skulle kunna göra en remake av filmen ”Den sista färden” med Rydö som skådeplats. Problemet är väl att människor i dag skulle anse att allt bara var påhittat av någon med väldigt livlig fantasi.

Det som var utmärkande för många av Rydös originella människor var att de flesta var snälla människor men med mer eller mindre tragiska livsöden. Många bar antagligen på en smärta som de försökte bota med alkohol. Något som nästan alltid lägger ytterligare sten på börda.

Under min uppväxt på sjuttiotalet var vår givna mötesplats bänken utanför Bloms Speceri & Diversehandel. Även om det då fanns ytterligare två livsmedelsaffärer, Bengtssons Livs och Konsum, var det utanför Bloms affär som vi ungar möttes. Bloms affär hade det mesta. Mat, godis, glass, bensin, leksaker, presenter, sytillbehör, fällknivar m.m. Där gick man som barn drömmande omkring och suktade efter alla begärliga prylar.

Bloms Speceri & Diversehandel

 Bland annat hängde vi på låset när senaste numret av Poster och Tiffany kommit med tidningsbilen. Dessa var tidningar med posters på dåtidens idoler. Populära tidningar ända fram till det nummer då Mick Tucker i Sweet vek ut sig naken. Kan fortfarande inte få bort den bilden från min näthinna.

Jag minns också  att man hos Bloms kunde köpa Converse gymnastikskor. Har för mig att de kostade  en eller ett par tior paret och att de fanns i ett ställ till vänster om glassboxen. Till skillnad från i dag så blev man retad om man kom i ett par Converse ty det var på den tiden det mest otrendiga man kunde gå i. Några årtionden senare gjorde  Mötley Crue och andra pudelrockare dessa skodon hippa. Men dessa rockers växte ju å andra sidan inte upp i Rydö och kunde därmed inte heller veta att de var otrendiga.

Bengtssons Livs låg i denna byggnad.

Utanför Bloms fanns något så modernt som en automat i vilken man lade i 25-50 öre eller en krona och därefter kunde dra ut luckan och komma åt innehållet. Bland annat kunde man köpa en cigarett, med två tändstickor och en bit avrivet plån. Praktiskt om någon unge ville övergå till att röka riktiga ciggar istället för grässtrån.

Jag tror att många vuxna har en stark relation till sin hembygd. Men jag tror att få har en så stark relation till hemorten som vi Rydö ungar. Någon borde skriva en bok eller ett filmmanus om hur det var att växa upp i Rydö på 1960-70-talet