Mitt namn är Johnny, Johnny %%LastName%%!

Haha!
Mitt Härliga flyt fortsätter! I onsdags en storvinst på hela 80 kronor på Joker. Idag ett glädjande mejl som förkunnar att jag är en av tre i slutomgången av en tävling där man kan vinna en Iphone 4. Detta helt utan att jag har anmält mig till deltagande i tävlingen. Jag var medveten om att mitt efternamnsbyte från Johansson (min mors släktnamn) till Mostacero (min fars släktnamn) skulle vålla mig vissa problem. Framförallt för att en naturlig följdfråga ofta är hur det stavas Men så j-a svårstavat är det väl ändå inte... Kolla in det sköna meddelande som jag fick här nedan.


Hej Johnny %%LastName%%!
   
Grattis, du är vår möjliga vinnare !

Vi glädjer oss att meddela att du är bland de utvalda inför
sista dragningen av en av följande produkter från Apple: iPhone  4 -
iMac - iPad 2

1. Mattias Granqvist
2. Johnny %%LastName%%  
3. Malin Åkesson"

Vi är sjukt stolta över våra barn!

Att vara förälder är som de flesta vet inte enbart en dans på rosor. Föräldraskapet innebär bland annat att man i vissa fall får försaka sig själv och sina egna intressen. Att man tvingas att göra många saker som man egentligen inte vill eller har lust till. I detta ingår bland annat att vara klassförälder, baka bullar till lotterier som ska finansiera klassresor, gå på föräldramöten och sitta i en för liten bänk och lyssna på en fröken som tycker att det är lite småjobbigt att hålla föräldramöte. Till råga på allt brukar de med en fantastisk precision pricka in dessa föräldramöten så att de ofta krockar med en fotbolls landskamp eller liknande sporthändelse. Vilket då gör att man blir ensam farsa med en massa morsor på mötet. Ja listan kan göras lång och allt är naturligtvis inte skolrelaterat. Allt detta är jag återigen på väg in i och trots att jag har facit i hand så ser jag fram emot det. Varför undrar då vän av ordning? Jo, därför att den retroaktiva belöningen att få se sina barn utvecklas till egna självständiga individer uppväger alla uppoffringar och mer därtill.

Jag och Anki är så sjukt stolta över våra uxna barn och över de självständiga individer som de blivit. Det är fantastiskt att se hur de, både positivt och negativt, tagit intryck av och till viss del blivit som oss själva. Därtill har de adderat ett otal positiva egenskaper som vi själva inte har eller haft förmågan att utveckla. Man brukar ju säga att barnbarnen är livets efterrätt vilket förvisso är sant. Men att få se sina barn forma sina egna liv och få ta del av detta är minst lika fantastiskt.

Modefotografering för Sannas webshop

som kommer att startas upp inom kort.

Vår dotter Sanna är duktig och framgångsrik i sitt yrke inom klädbranschen och startar inom

kort sitt första egna företag. Hon är oerhört driftig och kreativ, strukturerad och dessutom utrustad med ett gott hjärta och en stor dos empati för de svaga i samhället. Hon är dessutom mamma till vårt underbara lilla barnbarn Nim och omtänksam sambo till pojkvännen Jesper.

Vår son Robin modellar för

storsyster Sannas webshop.

Vår son Robin är en kille som även han är driftig och vet vad han vill. Pluggar företagsjuridik på Handelshögskolan i Jönköping och fick igår besked om att kandidatuppsatsen i skatterätt var väl godkänd. Jag fick förmånen att korrekturläsa den innan inskick och jag var imponerad. Inte för att jag kunde bedöma sakinnehållet men flytet i

språket och stringensen var klockren. Knappt en enda korrigering från min sida i hela uppsatsen. Vem kunde tro det när han på mellanstadiet kämpade med att få till en uppsats om Bävern. Med en storasyster som trackade honom över att uppsatsen bestod av en bild på en bäver med texten "Bävern är ett listigt djur". Dessutom är han en fantastisk kompis med många vänner och som ställer upp för den eller de som behöver hjälp och sambo med vår fina svärdotter Alexandra.

Vår dotter Nellie besöker sitt "gamla" dagis och får

en kram av ett av barnen som redan saknar henne.

Samtidigt har vi Nellie som är en bestämd dam med en enorm egen vilja. Igår var jag med henne på hennes dagis för att bjuda barnen på glass och samtidigt tacka personalen för de åren de haft henne med en liten present. Fantastiskt att få se de minsta barnen komma springande och krama om Nellie. Personalen säger att de kommer att sakna henne väldigt mycket och att Nellie har hjälpt dem med att ta hand om de mindre barnen Barn som ser Nellie som en slags förebild och tar intryck av vad hon säger och gör.

Ja, jag kan inget annat än säga att jag och Anki är sjukt stolta föräldrar som hoppas att vi kommer att få följa våra barn i väldigt många år framöver. Vi älskar alla tre otroligt mycket och vi njuter verkligen av att få vara deras föräldrar.

Nellies sista dag på "dagis"

Jodå,jag är medveten om att det numera heter förskola och inte dagis. Men det bryr vi föräldrar oss inte särskilt mycket om för vi kallar det ändå för dagis. Idag var det Nellies sista dag på Västanvindens förskola. Det känns, av flera anledningar, en aning vemodigt. Dels för att Nellie trivts där men också för att hon kommer sakna de små barnen. De små barnen kommer dessutom att sakna henne, för de ser upp till henne och hon är väldigt hjälpsam och mån om de mindre barnen. En annan anledning till att känna vemod är att tiden går så fruktansvärt fort. Det är nästan fem år sedan jag under en veckas tid skolade in Nellie och man frågar sig vart åren däremellan har tagit vägen?

Nellies bästa dagiskompis Andrea började på exakt samma dag och nu visade det sig att de också slutar på samma dag. Så idag åkte vi till dagis en timme tidigare än normalt. Detta för att Nellie skulle få äta frukost med sina kompisar och jag skulle få en chans att ta lite bilder för att dokumentera denna händelse.

Nu blir det först ett långt härligt sommarlov och sen börjar den långa färden genom skolsystemet för vår lilla älskade Nellie. Vi hoppas att hon ska trivas på den färden och vi ska göra allt vi kan för att hjälpa henne på den vägen. Precis som vi gjort för våra två andra barn. Så njut nu av sommarlovet Nellanpellan så tar vi nya tag den 15 augusti.

Det där sköna flowet.

Visst är det skönt när saker och ting går bra. Att få känna den härliga känslan av att allt flyter på och bitarna bara trillar på plats som av sig självt. Ofta håller denna känsla inte i sig någon längre stund, så det gäller att njuta av det så länge det varar.

I lördags kom min dotter Nellie in i ett sånt härligt flow när hon dansade framför spegeln med sin gudfar Håkan. Tyvärr gjorde känslan av flow henne en aning övermodig,vilket är lätt hänt. Detta resulterade i att hon gick över sin kapacitet och försökte utföra lite för avancerade rörelser. Resultatet blev dock en snopen unge, en kul video och ett gott skratt åt oss som såg det live. För att inte få några Prussiluskor efter mig så kan jag säga att hon inte slog sig det minsta.

Ta en titt på den här videon

Gatuartister

Jag tycker att det är avkopplande att ta en runda på stan. Flanera runt lite. Morsa på och prata med folk jag känner. Kolla in vad som finns i stans butiker inte minst i de klädbutiker som jag gillar. Här hemma i Halmstad har vi under hösten och vintern haft problem med tiggare. Inte vilka tiggare som helst utan en organiserad liga med manliga tiggare som enligt media i princip varit livegna. Detta var inget som direkt lyfte gatubilden. Tvärtom så blev många illa berördakigt att se speciellt för att man inte vet vad man ska göra för att hjälpa dem. Efter att lokalpressen uppmärksammat detta samtidigt som polisen punktmarkerade dem så drog dem vidare till andra orter i Sverige eller något annat europeiskt land. Med detta så var ju deras situation inte löst men lokalt var problemet bortsopat och därmed kunde polisen fokusera på annat. Case closed!

Något som jag däremot uppskattar i gatubilden är gatuartisten. Tyvärr ser vi inte så många i Halmstad. I många år hade vi en amerikan som kom hit varje sommar och spelade fiol på storgatan. Det roliga var att han INTE kunde spela fiol. Men jag får nog ge han lite cred för en viss utveckling genomgick han trots allt. Första åren lät det väldigt illa. På slutet lät det bara illa.

I övrigt är det bara ett gäng sydamerikanska indianer som brukar spela sin folkmusik. De är föralldel duktiga men man ser liknande grupper på väldigt många ställen runt om i vårt land.Det man vill se är ju gatuartister som förvånar en. Genom att de gör oväntade saker eller för att de är duktiga på det som de gör. När jag hälsade på min dotter och hennes familj i Kristianstad förra helgen träffade jag på en gatuartist som tog mig med storm. Han var väldigt begåvad och kombinerade flera saker som tillsammans blir ett.
lysande koncept. Musikalisk talang. Låtar som folk känner igen. Samt ett uppseendeväckande framförande. Det var väldigt länge sen jag såg en gammal hederlig enmansorkester.

Så låt mig här för er presentera enmansorkestern Anders Flanders. Har vi tur så lyckades jag övertala honom att besöka Halmstad när Tall Ship Race går av stapeln i början av augusti.

Tyvärr funkar det inte att lägga upp videon i bloggen så ni får klicka på länken här istället: Anders Flanders - Enmansorkestern

Åtta dagars diet är nu avklarad

Efter åtta dagars diet så har jag nu en helt normal ätardag. Det har varit tufft men samtidigt också en nyttig resa. Inte minst så har jag fått ett kvitto på att jag kan motivera mig själv till att fullfölja det jag föresatt mig enligt den ursprungliga planen.

Det är inte helt lätt att under större delen av den vakna tiden gå omkring och känna sig hungrig. Att dessutom sitta vid matbordet och titta på när andra äter mat som man själv tycker mycket om är mentalt påfrestande. Något som förvånar mig är att jag som i vanliga fall blir irriterad när blodsockret sjunker, nästan varit på bättre humör än vanligt. Min slutsats är att det måste vara att blodsockret legat på en jämn nivå även om det varit en nivå som är lägre än vad det ska. Inga direkta toppar eller dalar.

Igår, den åttonde dagen på 1000 kcal (mestadels i form av protein) hade jag hela dagen en liten jävel som satt på axeln och sa: -Nu är det ju ändå sista dagen så då kan du ta en macka! Ät en pannkaka, de ser ju så goda ut och den ligger ju framför dig. En liten bit godis har ju ingen betydelse i det stora hela! Hela dagen bråkade jag med den lilla jäveln... Men jag gav mig fan på att han inte skulle få förstöra den målbild som jag hela tiden sett framför mig och som innebär att jag sett mig själv sitta i soffan på fredag morgon tillsammans med Anki. Slötitta på Tv4 Nyhetsmorgon njuta av en bagel från konditori Haga. Jag vann den kampen!!! Det blev som jag föreställt mig och det kändes helt fantastiskt. En bonus är att jag åtminstone för ett tag framöver kommer att uppskatta mat och att inte behöva gå hungrig på ett sätt som jag tidigare inte gjort.

Nu ska jag ut på stan med Anki och Nellie och äta lunch. Kanske en sallad på mitt favorithak BarMezzo. Jag är inte ens hungrig men gud vad jag ska njuta av måltiden.

På lördag börjar en ny fas i dieten men den kommer inte innebära hunger. Denna fas innebär att jag äter så att det blir minus på kalorisidan och att jag håller samma eller högre träningsintensitet som vanligt. Det kommer antagligen att kännas hur enkelt som helst.

Åtta dagars diet har inneburit ett tapp på 4-5 kilo i vikt där det mesta av viktnedgången är fett som försvunnit från kroppen. Nu gäller det att se till så att det inte återvänder och tar med sig nya kompisar och ja, det finns fortfarande att ta av...

Sjätte dagen av diet

Då var snart den sjätte dagen av diet avklarad. Jag skulle ljuga om jag påstod att det blir lättare för varje dag. För det är det inte. Men det går ändå ganska hyfsat. Skillnaden är att jag nu bara har två dagar kvar av mina beräknade åtta. På fredag ska jag äta en normal frukost, lunch och middag. Det ska bli ljuvligt.

Många frågar vad meningen är med denna späkning vilket naturligtvis är en berättigad fråga. 2005 satte jag upp målet att jag ska vara mer vältränad än någonsin när jag fyller femtio. I januari samma år flyttade vi in till centrala Halmstad och jag löste då medlemskap på Nautilus (numera Actic).

För två år sedan lade jag om mina kostvanor och åt så gott som alltid en strikt frukost bestående av specialgröt, ett kokt ägg, ett halvt glas färskpressad apelsinjuice och en shot Mivitotal Flex, som är en multivitamin. När det gäller lunch och middag har jag försökt att börja äta innan man blir hungrig och jag har lärt mig att sluta äta INNAN jag känner mättnad. Just att äta för fort och för mycket är nog , undantaget att äta helt fel mat, den kanske största boven i dramat vad gäller onödig viktökning.

När det gäller maten jag vanligtvis äter så kan man säga att den är allsidig. Jag älskar husmanskost. Men även thai och har på senare tid blivit ett stort fan av sushi. Eftersom jag tränar fyra-sex pass i veckan så gör jag av med en hel del energi. Trots det så är det oerhört svårt att bli av med det fett som hos oss män gärna sätter sig kring magen. Enda sättet att få bort detta fett är att deffa, dvs gå på någon form av strikt diet, samtidigt som man bibehåller den träningsintensitet man vanligtvis har. Man kan med fördel lägga till en timmes powerwalk en till två gånger per dag.

Jag har aldrig provat detta tidigare och just nyfikenheten var en bidragande orsak till att jag nu testar. Om ni undrar vad jag får ut av detta ska jag kort lista tre saker som jag har eller hoppas få ut av min diet.

1. Mindre kroppsfett.
2. Jag kommer hädanefter på ett helt annat sätt uppskatta god mat och att få äta mig mätt.
3. Det är ett utmärkt sätt att träna sin motivation och vilja. Det är mentalt jobbigt att gå hungrig.

Naturligtvis kan man ju inte börja vråläta efter en sådan här kur utan denna deff får mer anses som en kickstart. Fortättningsvis kommer jag att tänka ännu mer på vad jag äter och dra ner på kaloriintaget för att bibehålla eventuellt uppnått resultat. Vi får se hur det går...

Tiden flyger iväg

Den första september fyller Nellie sex år. Då ska hon börja i nollan på Slottsjordsskolan. Det känns verkligen som att det var alldeles nyss som jag skolade in henne på dagis.

Idag har jag varit och träffat Nellies förskolefröken Eva. Den 15 augusti skickar vi in Nellie i skolsystemet på allvar och planerar att efter grundskola, gymnasie och högskola/universitet plocka ut henne någon gång kring år 2026 . Under förutsättning att hon trivs och tycker att det är roligt.

Jag kommer ihåg när jag var 14-15 år och tänkte på hur avlägset år 2000 kändes. Nu sitter man med facit i hand och vet att tiden bara rusar iväg. Jag har nu insett att det inte är läge att skjuta upp saker man vill göra eller förverkliga till någon diffus framtid utan göra det här och nu. Jag har därför en drömlista som jag börjat pricka av. Carpe diem!

En härlig sommardag i Kristianstad

I morse tog jag, Anki och Nellie bilen till Kristianstad. Vi mötte upp Sannas svärföräldrar på stan för att ta över Nim. Vi gick in i butiken som Sanna jobbar i för att säga hej. Ett besök som inte var gratis. Först köpte jag två Skitsnygga Calvin Klein kallingar för en femhundring. Men det slutade naturligtvis inte med det för då började Sanna plocka fram lite kläder som hon tyckte jag skulle ha. Det slutade med att jag gick därifrån med en skinnjacka, ett par Replay jeans och en Filippa K T-shirt och femochetthalvttusen mindre på lönekontot.

Men vafan man lever bara en gång och tIds nog sitter man (i bästa fall) på hemmet och vet kanske inte ens vem man är.

Träffade på torget i Kristianstad en helskön gatumusikant som heter Anders. Jag filmade ett par låtar med honom som jag ska lägga upp kommande dagar. Vi snackade lite om Halmstad och kom fram till att han borde komma dit och liva upp gatulivet. Kanske under Tall Ship Race i sommar.

Dag två av mathallucinationer

Nu har jag snart gjort dag två på min diet. Jag är fortfarande hungrig och tänker därmed mer än vanligt på mat. Har precis kört ett pass Functional Toning med Irené Kronqvist som instruktör. Första gången för mej med nya passet. Fem plus i betyg får det för det var jävligt jobbigt. Fem plus även till Irené för att hon är en bra och peppande instruktör. Att hon är snygg kan hon ju inte rå för så det blir inget avdrag för det.

Jag tror minsann att kroppen börjat fatta att magen inte står för mer bränsle utan nu får det börja knapras på fettdepåerna. Får hoppas att det inte tar för mycket av ansiktes och rumpfettet. Detta är nog ungefär som Ramadan för en muslim med den skillnaden att jag inte äter ens efter skymningen. Däremot tänker jag på mat både före efter och under mörkrets inbrott.

Ganska bra sätt för att få tillbaka sin uppskattning av mat. Även en slät bulle från Östras höjer min puls. Släta bullar från Östras är även Fredrik Ljungbergs favorit enligt säker källa...

Nya tag

Bloggen har legat i träda i ett par månader nu. Jag har under denna tid fått en hel del påstötningar om att det är dags att uppdatera. Även om jag mest skriver för att jag tycker att det är kul så känns det ju bra att det också finns läsare som uppskattar det jag skriver.

Min dotter Sanna kritiserar mig för att jag skriver alldeles för långa inlägg. Jag ska ta till mig hennes synpunkter och åtminstone ibland nöja mig med korta inlägg. Någon dagens outfit eller sneakpeak kommer det nog inte bli. Men man ska aldrig säga aldrig. Nu kör vi!