The soundtrack of my life!

Äntligen har jag hittat soundtracket till mitt liv. Jag ska försöka leva lite mer efter devisen WTF! Med det menar jag flera saker. Bland annat att:


1. Inte ta allt så förbannat seriöst hela tiden. (Hela världen vilar inte på mina axlar).

2. Sänka kraven på mig själv. (Man är ofta själv sin största kritiker).



3. Inte låta det perfekta bli ett hinder för det goda. (Studier har visat att det ofta kan ta 20 procent av tiden att utföra 80 procent av en arbetsuppgift. Resterande 80 % av tiden lägger man på att fila till de sista 20 procenten). Inte särskilt smart!



4. Fånga dagen och njuta av vardagens små lyckostunder. (Solen sken i förmiddags = Lycka!).

5. Tala om för människor jag har omkring mig hur betydelsefulla de är i mitt liv. (De är många!)

6. Leverera de komplimanger eller det beröm som jag oftast bara tänker.

7. Inte glömma att skratta varje dag. (Även åt mig själv).

8. Frikostigt dela med mig av mig själv. (Gillar uttrycket "Sharing is caring").

9. Sluta upp med att döma eller bedöma andra! (Svårare än man tror! Försök själv).

10. Varje dag, titta mig själv i spegeln när jag borstar tänderna och tänka. Fan, vad bra du är! Om nu inte alla IRL instämmer i det påståendet så WHAT THE FUCK!

The soundtrack of my life!

Vilket årtionde är ditt?

Ibland tänker jag på vilket årtionde jag skulle valt om jag fritt fick välja ett att leva i under 1900-talet. Att bara helt plötsligt få beama sig bakåt i tiden. Att få vara 20-25 år i valfritt årtionde och insupa kulturen och atmosfären.

Skulle man då valt 60-talet med såväl sexuell som musikalisk frigörelse. Eller möjligen 70-talet med discomusiken och discotekens inträde i våra liv med Studio 54 i New York som den stora trendsättaren. Eller kanske 50-talet som förde med sig efterkrigstidens ekonomiska boost, amerikanska bilar med enorma motorer och rockens inträde i våra liv. Nää faktiskt ingetdera.

Mitt årtionde är 1940-talet. Jag är helt hooked på denna tidsperiod och har kommit fram till att en av anledningarna är tv-serien Någonstans i Sverige. Jag var sju år när denna gick på tv och satt som klistrad framför tv:n. Tog in allt och föll pladask. Inte minst för Janne Carlssons rollfigur där han blev Loffe med hela svenska folket.

Det räcker att jag hör Ulla Billqvists Min soldat för att jag ska bli romantiskt-nostalgiskt-sentimental. Lite märkligt att välja en tidsepok som innebar gengasbilar och ransoneringskuponger före årtionden med rock, disco och lössläppt sex. Men sån är jag!

Vilket är ditt årtionde under 1900-talet?