World Trade Center och 9/11

Denna bild tog jag 4th of july 2000. Då en cool bild med tre F-16 plan
som defilerade framför WTC. Aldrig att jag kunde ana symboliken i bilden.

Det finns händelser som skakar om en hel nation och händelser som skakar om en hel värld. När något stort och otäckt inträffar så etsar händelsen sig fast i våra minnen för all framtid. Jag kan exakt komma ihåg när var och hur jag fick reda på att Olof Palme mördats. Jag kommer exakt ihåg när jag fick reda på att Estonia förlist och hur det kändes inom mig. Och naturligtvis när vi nåddes av nyheten om tsunamin i Thailand som inträffade annandag jul 2004.

Sanna och Robin mellan tornen 1996. Där och då bestämde jag mig för att jag skulle
ta bilder på dem med jämna mellanrum för att på så sätt dokumentera hur de blev äldre.

Idag minns vi alla händelserna kring den 11 september 2001. Något som kanske mer än något annat etsats in i mitt minne för all framtid. Jag befann mig på ett möte i stadshuset med Thomas Sterner som då arbetade som folkhälsosamordnare i Malmö stad. Vi behövde någon uppgift från hans dator så han loggade in. Aftonbladet var hans startsida och där kom de första bilderna upp med första planet som kraschat in i World Trade Center. Vi trodde båda att sidan blivit hackad och att bilderna var fejkade. Men när vi såg att nyheten fanns även på andra sajter insåg vi att det inte var verket av en kreativ hacker utan ren och skär sanning.

Detta är den andra bilden på Sanna och Robin. Tagen på exakt samma
ställe år 2000.

Jag ringde genast min och familjens gemensamma vän Håkan som då bodde i N.Y och hade kontor på Manhattan. Otroligt nog kom jag fram på hans mobil. Han var ok och vår kompis Rip som hade sin arbetsplats på ett kontor i det ena av WTC: s två torn var också ok. Rip var lyckligtvis sen denna fina septembermorgon med sin underbara blå himmel och stod utanför när det första planet kraschade in i tornet. En händelse som inte bara förändrade Manhattans skyline utan också förändrade hela vår värld.

Jag minns också hemresan till Halmstad. Hur jag kom in på en fullsatt Centralstation i Malmö och som trots alla människor var spöklikt tyst. Det enda som hördes var tv-sändningarna från ett par monitorer i taket. Allas blickar var riktade mot dessa som ideligen vevade bilderna av hur planen kraschade in i tornen och exploderade i ett inferno av eld.

Ingen förstod vad det var som hände eller varför? Är det ett nytt världskrig på gång? Allt man kunde ta in var bilderna på planen som kraschade in i tornen. Därefter kom fler rapporter om plan som kraschat in även på andra platser i USA. Jag kom med tåget till Halmstad och även där rådde en ovanlig tystnad och en tryckt stämning. Men passagerarna hade alla behov att att prata med varandra och så småningom började de flesta att prata med de som satt runtomkring. Tyst och lågmält samtalade vi i vagnen med varandra. Det vi hade var massvis med frågor och funderingar men inga svar.

Familjen samlad för en bild med WTC i bakgrunden.
Året är 1996 och bilden är tagen från Brooklyn

World Trade Center var för mig sinnebilden av New York och Manhattan. Jag och Anki var där första gången 1993. Dagen innan terrorister sprängde av en enorm bomb i källarplanet på en av tornen så var jag och Anki uppe på observation deck beläget på 107:e våningen i det södra tornet. Anki ville inte följa med upp eftersom hon inte gillar höjder. Jag insisterade med argumentet att vad skulle kunna hända? Dagen efter var mitt argument ganska ihåligt.

Händelserna den 11 september 2011 förändrade inte bara Manhattans skyline utan hela vår värld. Misstänksamheten mot människor har ökat. Framförallt mot människor som påminner om terroristerna som utförde dådet. Kontrollerna vid flygplatser är efter 9/11 omfattande. Vi har tvingats in i en värld där kontroller, rädsla och misstänksamhet har blivit en del av vår vardag. Jag som flugit in och ut ur USA innan och efter händelserna ser den enorma skillnaden i kontroller. Det är oerhört tragiskt att det blivit så nu när vi lever i en tid då våra möjligheter att resa i princip vart vi vill är nästintill obegränsade.

Idag går mina tankar till alla offer och anhöriga till de som miste sina liv i attackerna mot USA den 11 september 2011. Men också till alla offer och anhöriga som mist sina liv i kriget mot terrorismen. När ska vi se slutet på terrorism, krig och våld och få en värld där fred, frihet och kärlek är det som omfamnar och förenar oss? När?