Igår klockan 12.30 miste Anki sin mamma, jag min svärmor och Nellie sin älskade mormor. Trots att mormor Birgitta inte pratade eller hade förmågan att visa speciellt mycket känslor så hade Nellie en fin relation med sin mormor.
Vår son Robin säger att det förmodligen berodde på att mamma Anki alltid visade hur mycket hon tyckte om sin mamma genom att krama henne och visa sin kärlek till henne. Anki var alltid mån om att Birgitta skulle ha fina kläder på sig, få bära smink och vara fin i håret. Att hon skulle få vara precis som hon var innan sjukdomen slog till.
Det är jobbigt att mista sina föräldrar eller far/morföräldrar. Det är mycket känslor som kommer upp till ytan när någon kär person lämnar oss. Alla fina minnen man tänker tillbaka på och kanske också svårigheter man upplevt men som man tillsammans tagit sig igenom. Det är en stor tomhet som uppstår och som det tar tid att komma över. Som väl var så fick Birgitta somna in omgiven av sina tre barn och sin nuvarande man Janne.
Igår kväll när jag och Nellie gick ut för att kasta soporna så tittade Nellie upp mot stjärnorna på himlen och vinkade på sin mormor....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar