11 november 2007

Är jag busig eller?


Det finns dom i min familj som säger att jag är busig. Ja till och med att jag är busigare än vad Sanna och Robin var tillsammans. Hmmm... ja det kan jag själv varken bekräfta eller dementera men det är vad mamma och pappa påstår.

Jag vet inte riktigt vad det beror på men ibland blir det bara hyss utan att jag menar det. Ungefär som med Emil i Lönneberga. Shit! Där har vi det... Jag har ju kollat på alla Emil filmerna massor av gånger... Det måste vara därför jag e så busig. Ojojoj! Bara inte pappa drar samma slutsats för då är risken överhängande att jag får gå tillbaks till pekböckerna.


På bilden ovan ser ni resultatet av mitt besök i storasysters sminkväska. Detta hände i början av september. Herregud vad det blir stökigt av puder, brunkräm och mascara. Hi hi man kunde följa mina fotspår när jag efter mitt sminkparty tassade ut i hallen för att kolla på resultatet i vår stora hallspegel.

Ja så här bra blev resultatet. Ska man va lite kritisk så har jag nog missat lite när jag målade ögonfransarna. Men jag har faktiskt sett ganska många fjortistjejer på stan som misslyckats bra mycket mer med sin sminkning. Sen får jag väl erkänna att jag inte lyckades få allt puder där det skulle vara. Men vadå jag är ju faktiskt bara 2 år.













Jag vet att ingen av mina läsare kommer att tro på det här men i samma stund som pappa satt och skrev detta inlägg så tog jag mig olovandes tyst och utan att någon såg det in på min storasysters rum. Väl därinne lokaliserade jag vant under högsta möjliga tystnad hennes sminkväska. Med ett vant handgrepp öppnade jag sen den och fiskade upp hennes mascara. Ha ha man kan ha mycket kul med en mascara men nu var jag inte ute efter att ha kul. Jag ville bli fin så jag sminkade mig själv (har ju tränat vid tidigare tillfällen som pappa beskrev här ovan).


Pappa satt på sitt kontor i lugn och ro och plitade ner det jag sagt att han ska skriva på min blogg när han helt plötsligt hörde ett vrål från mamma. Orsaken till vrålet var att hon helt oförhappandes råkade möta mig i dörren mellan Sannas rum och tv-rummet. Det lät enligt pappas uppskattning ungefär som man kan förvänta sig att en mamma vrålar om taket i tv-rummet rasar in.. Jag blev naturligtvis skiträdd och ropade genast på pappa eftersom jag kände att både mamma och Sanna inte direkt var på min sida i detta akutläge. Pappa som befarade det värsta kom springande som skjuten ur en haubits men efter en snabb utvärdering av läget kunde han andas ut. Taket hade inte rasat in och som han sa det rörde sig ju inte om några brutna armar eller ben.

Jag kan väl lite självkritiskt såhär efter några minuters självrannsakan medge att sminkningen inte var helt lyckad enligt den gängse norm som gäller i vår familj. Jag vill dock hävda att de svartrockar fjortisbrudar jag brukar se på stan skulle gjort vågen och sagt att jag får vara med i deras gäng om dom sett vilken sminkning jag trots allt presterade. Hela sminkningen gjorde jag ju trots allt helt olovandes, i smyg, på mycket kort tid, stående fot och dessutom helt utan spegel. Om ni frågar mig fick jag med ganska dåliga yttre förutsättningar ändå till en sminkning i klass med Marilyn Mansons.

Mamma och pappa skulle prata strängt med mig när dom tog in mej för tvagning modell "rätt så ont" i vår dusch, men man kan säga att dom misslyckades rätt grovt. Dom började nämligen asgarva vilket nog får betecknas som ett misslyckande sett ur föräldraskapsperspektiv.

Men va fasen det är ju inte alltid så himla lätt att vara förälder så den här gången ser jag mellan fingrarna.

Nu är jag dock avsminkad igen och siktar på en fet flaska välling och lite sömn. Hoppas pappa kan läsa lite bok för mig också men det lär nog inte bli något ur "Nya hyss av Emil i Lönneberga"... Imorgon kanske jag går till Kicks och kollar på smink. Men det får bli först efter dagis.... Jag har en del att styra upp..

Jag skulle vilja att alla ni som läser min blogg lämnar en kommentar. Jag tror att min pappa gärna vill veta att det faktiskt finns dom som uppskattar att han tar sej tid att blogga om mej.

Hej svejs grus o gnejs!

1 kommentar:

Anonym sa...

Hejsan Nellie, jag tycker det är jätte kul att läsa om alla dina upptåg och det känns nästan som om man e där och får vara med när allting händer. Ser fram emot att läsa om fler oväntade, roliga och galna hyss från din sida. Ha det bäst :) / Victor