27 januari 2011

Att glädja en medmänniska


Det behövs inte några större ansträngningar för att glädja en medmänniska. Ibland räcker det med ett leende för att man ska bli glad. Leende smittar som bekant på precis samma sätt som man kan bli smittad av negativa människors dåliga energier.


Imorse gick jag en promenad tillsammans med Nellie för att lämna henne på förskolan. På vägen hem gick jag in på konditori Regnbågen för att köpa en smörgås. Något jag vanligtvis inte äter till frukost på vardagar. När jag kollat in alla baguetter med röror och annat gojs kände jag att det inte var det jag var sugen på. Däremot hade de en bagel med fullkorn och fröer på som såg supergod ut så den fick det bli. Åtta kronor blir det sa kassörskan och log. Jag tittade i plånboken och där var det tomt. Men jag har ju rikskuponger så då löser det sig tänkte jag. Vi tar tyvärr inte rikskuponger säger tjejen bakom disken. Nej vad pinsamt sa jag för då måste jag betala med mitt bankkort. Tjejen i kassan lägger huvudet på sned ler stort och så säger hon med mjuk röst. Du! Den bjuder jag på. Varsågod!


Jag blev jätteglad och det handlar inte om pengar för åtta kronor är för de flesta precis ingenting. Det är gesten och hur man gör det som räknas. Jag behövde dessutom det extra mycket imorse eftersom jag haft tunga saker att ta i på jobbet de senaste dagarna. Jag tackade henne så jättemycket och sa attjag kan komma in en annan dag och betala. Det behövs inte sa hon och log ännu en gång. Jag kände hur en skön känsla gjorde mig varm inombords när jag traskade hem för att äta det goda bröd jag fick.


Det handlar alltså inte om vem som gör det. Inte om summor eller belopp. Inte om anledning till varför man gör det.Det har ingen betydelse om man känner människan eller inte. Det enda som betyder något är att man gör det. Att man glädjer någon annan som kanske inte förväntar sig det.


En gång fick min fru Anki en komplimang på stan som gjorde henne lika glad som jag blev idag. En man sa följande till henne: -Du var minsann den vackraste kvinnan jag sett på länge och jag ser minsann många varje dag! Hon tackade artigt för komplimangen och gick till parkeringen där jag satt i bilen och väntade. Hon bar med sig ett leende på sina läppar och berättade lyckligt om kommentaren hon fått. Att det var en s.k A-lagare utanför systembolaget som levererade kommentaren har ingen betydelse. Det är hur man gör det som betyder något.

Inga kommentarer: