Reseminnen

1999 blev jag och min kollega Robert medbjudna som kursdeltagare på en av de första värvarresorna som IOGT-NTO anordnade. Avsikten med resan var att utbilda deltagarna i medlemsvärvning. Hur man kort och koncist för ett samtal om IOGT-NTO och vad organisationen står för vilket i bästa fall resulterar i att den man pratar med vill bli medlem. Om inte personen vill bli medlem så vet personen ifråga efter samtalet i alla fall lite mer om organisationen och har förhoppningsvis fått en pratstund med en god representant. Vad jag kommer ihåg så var det en bra utbildning som var ganska intensiv med såväl förmiddag som eftermiddags-pass.

Under en heldag så var det dock inplanerat en studiedag med temat ”Det pittoreska Bulgarien”. Oredet pittoresk är ju inte ett ord som vi använder dagligdags och låter ju faktiskt lite småsexigt. Slår man upp ordet i SAO så förklaras det betyda målerisk vilket ju inte gör en så mycket klokare. Men målerisk i sin tur förklaras med färgrik eller tjusande för ögat. Detta var alltså vad vi med spänd förväntan såg fram emot när vi en tidig morgon steg på bussen.

Vi var väl ett 20-tal personer från IOGT-NTO med det gemensamma att vi alla är nykterister som blandades upp med ungefär lika många charterturister. Jag och Robban klev på bussen och av gammal vana från skoltiden satt vi oss längst bak i bussen för att liksom ha koll på läget. När bussen rullar iväg så sitter det en man med sin fru i sätet framför oss. När vi åkt en stund börjar mannen prata med oss. Han berättar om gårdagens resa till en vingård där man fick dricka precis HUR mycket man ville. Han berättade om vilka fynd han gjort och hur många flaskor han hade köpt. Jag och Robert nickade och följde med spänning hans berättelse medan vi utbytte menande blickar med varandra inför vad som komma skulle. Efter att mannen hållit sin lilla monolog som avslutades med ett -Fy fan man är allt lite bakis idag men man mår ju som man förtjänar, He He! Så ställer han frågan som jag och Robban suttit och väntat på: -Jaha, och vad gör ni här? Vi jobbar för IOGT-NTO och vi är här på utbildning, svarade jag och Robban log instämmande. Ääähum, harklade den enligt egen utsago något bakfulle mannen sig, .innan han drog igång sitt försvarstal med att -JA! Egentligen dricker jag ju inte särskilt mycket men när det bjuds och priserna är så förmånliga så får man ju passa på…

Jag och Robban garvade för oss själva för det är ganska patetiskt att en vuxen människa beter sig som ett barn som blivit påkommen med fingrarna i syltburken. Efter nästa stopp så valde mannen och hans fru en annan plats att sitta på. Det är ofta så att man som nykterist får försvara varför man inte dricker men lika vanligt är det att den som dricker känner ett tvång att försvara varför han/hon dricker. Ibland kan båda delar vara jobbiga men ganska ofta kan det likt detta bli ett kul minne att bära med sig.

Bussresan ”Det pittoreska Bulgarien” lämnade ännu fler minnen som jag bär med mig och som jag ska berätta om i senare inlägg. Som en teaser ska jag ge er rubrikerna. ”20 nykterister överraskas med vinprovning”, ”Nikesockor är en del av den bulgariska folkdräkten” eller ”Fem artonåriga tjejer på partyresa till ett igenbommat Golden Sands”.

Vilken story jag ska berätta om först väljer du genom att skriva i kommentarsfältet!