24 januari 2011

Thaiboxning


Måste säga att det är fruktansvärt kul med thaiboxning. Eftersom jag tränat väldigt mycket och målmedvetet sedan 2005 så har jag en bra kondition öch en god fysik. Men man känner definitivt av att man inte är 25 år när det kommer till smidigheten. I vissa leder är jag otroligt rörlig men i andra raka motsatsen. Ungefär som en kylskåpsdörr som går lätt att öppna och stänga men är helt omöjlig att öppna på andra ledden.

När man kör thaiboxning så får kroppen känna på träningsvärk på helt andra ställen än man är van vid. Eftersom man kör barfota så blir man varse hur många små muskler som jobbar i foten och som inte blir aktiverade när man har skor på sig. Dessutom kör man mycket på tå vilket gör att även vaderna får sig en rejäl genomkörare. Inte för att jag vet hur det gick till men idag sträckte eller vred jag till vänster stortå. Ont som f-n gör det och den har antagit en fin blåbärsblå ton precis runt stortåns yttersta led. Det är jättespännade träning för man får som bonus en ny krämpa efter varje träning. Förra måndagen ont i vänster höftben efter träningskompis Peters idoga sparkande på den. I lördags kom jag hem med två krämpor ett rejält skavsår längst upp där skinkskåran tar vid i ryggslutet. Märkte det i duschen då det sved som om jag blev stucken av en geting. Tänkte vafan vid den här årstiden... En titt i spegeln förklarade svedan som alltså var resultatet av 100 sit-ups med raka ben och utan matta. Dessutom ett gött blåmärke på vänster underarm efter att ha tagit emot sparkar från en böst som är 15 cm längre än mig och vindögd. Det sistnämnda gör att jag inte kan titta honom i ögonen utan att bli yr... Honom vill man ju inte sparra mot för en titt i ögonen sen får man väl en höger så att man åker rätt in i nästa vecka.

Man kan fundera på varför någon betalar en rejäl slant för att få ont lite överallt och träna på såna sköna tider som 20.45 - 22.00 på måndagar och 16.00 - 17.30 på lördagar. Svaret är för att det är en utmaning och dessutom jävligt kul! En bonus är att man inser att riktigt äcklig svettlukt är något man vänjer sig vid precis som man vänjer sig vid den superhöga luftfuktigheten i träningslokalen.


Som jag sa till träningskompis Peter. -Vi utbyter mer kroppsvätska med varandra under en vecka än vad vi gör med våra respektive.

Inga kommentarer: