”Fem artonåriga tjejer åker till Bulgarien för att partaja”
Efter att ha lyssnat på den bakfulle vinprovarens monolog var det dags för dagens första stopp på vår heldagssightseeing . Vi stannade vid en plats som närmast kan beskrivas som en halländsk hed med små gotländska miniatyr raukar. Såg ganska coolt ut men tyvärr kommer jag inte ihåg vad guiden berättade om dessa. Efter 30-minuters ”minirauk” tittande var det åter dags att äntra bussen för en kort färd mot nästa anhalt som visade sig vara ett besök hos en bulgarisk biodlare. Måste säga att vissa av anhalterna på denna resa kändes en aning ad hoc. Som om guiden bara helt plötsligt fick ett infall av att här ser det ju trevligt ut så här stannar vi och luftar turisterna. En känsla som bekräftades senare under dagen då bussen gjorde halt vid en äppelodling utmed vägen.
Nåväl framme vid biodlingen töms bussen återigen på sina passagerare som fortfarande är vid gott mod och så inleds förevisningen av hu ren bulgarisk biodling är uppbyggd och fungerar. En förevisning som man kan säga att det inte var något direkt sting i men då ljuger jag. För det såg minst sagt kul ut när en hel busslast turister står i grupp och vevar med armarna för att freda sig från alltför närgångna bin. Vad vi kunde konstatera är att en bulgarisk biodling inte är mycket mer pittoresk än en svensk dito och att honungen smakar ungefär likadant. Med merparten av passagerarna helskinnade kunde bussen rulla bussen vidare mot nästa anhalt.
Jag och Robban hade nu fått sällskap bak i bussen av kollegan Anders. Dessutom har sätena framför oss intagits av fem artonåriga tjejer från Oxelösund. Ingen av dem såg särskilt munter ut och förklaringen till detta fick vi när vi började prata med dem.
De fem i tjejgänget hade fått tag i varsin restresa och åkt till den bulgariska turistorten Golden Sands. De hade valt resmålet av den enkla anledningen att de hört att där är ett sjuhelvetes röj med party 24/7. De hade fått berättat av kompisar att de skulle komma till ett party paradis med en fantastisk sandstrand och ett nattliv i klass med Kos. Som varje kväll intas av tusentals partysugna europeiska ungdomar som partajar tills solen går upp. Varvid man går direkt till stranden för att påbörja en ny dag med att växelvis sola och sova innan man kör en ny party runda som inleds med restaurangbesök följt av skönt barhäng och avslutas med besök på något av alla de fantastiska diskoteken. Och så skulle det rulla på en hel vecka för partybrudarna. Så det var med spänd förväntan och stora förhoppningar som de fem Oxelösundstjejerna anlände paradiset för att där mötas av en mer eller mindre igenbommad turistort. Vad resebyrån hade glömt att nämna var att turistsäsongen officiellt avslutades veckan innan deras ankomst. De flesta restauranger var stängda, endast ett fåtal barer öppna och alla diskotek släckta och stängda i avvaktan på nästa säsongs invasion av partysugna ungdomar.
Tjejerna hade varit ute två kvällar innan denna sightseeing men de enda som var ute på barerna var män ur den inhemska befolkningen samt en mängd prostituerade kvinnor. De fem tjejerna kände sig minst sagt otrygga i denna främmande miljö och den förväntan de kände inför resan hade bytts ut mot en enorm besvikelse. Inte blev det bättre av att de hamnat på ett hotell som tidigare använts av ryska politiker som plats för avkoppling och rekreation vilket syntes på inredningen som var spartansk och andades ryskt sextiotal. Inte blev det bättre av att hotellmanagern var en barsk rysk kvinna som helt självpåtaget hade antagit rollen av extramamma åt de fem tjejerna. Detta medförde att de fick smita in och ut ur hotellet för att undkomma managerns förhör om var de varit, vilka de träffat och att de minsann borde gå och lägga sig i tid. Om de inte skötte sig skulle hon minsann prata med någon av tjejernas mammor som turades om att dagligen ringa för att kolla läget.
För att få lite omväxling från soliga dagar på en ganska tom strand hade alltså partybrudarna bokat in sig på en endags sightseeing där övriga resenärer bestod av ett tjugotal charterturister och lika många nykterister på värvarutbildning.
Efter att ha lärt känna de fem så tillbringade vi ett par kvällar tillsammans med dem och fick uppleva såväl vådliga taxifärder som besök på ett fullpackat inhemskt diskotek. Ett disko där vi tragiskt nog fick stifta bekantskap med en kedjerökande nioåring som dessutom hade med sig ett par nunchakus som han med illa dold stolthet visade att han kunde använda. Även om det var packat på dansgolvet så kan jag lova att den lilla killen hade ganska mycket plats runtomkring sig. Vevandes med sina nunchakus och en cigg i mungipan dansade han med sig själv endast iklädd shorts och flip-flop tofflor. Vi pratade en stund senare med honom och han berättade att han var Rom alltså vad man i Bulgarien skulle benämna som zigenare och att han var föräldralös. Sina nunchakus bar han med sig för att kunna försvara sig mot de äldre killarna som brukade spöa upp de mindre och sno deras pengar och andra tillhörigheter. Snacka om att det skar i hjärtat att få se och höra något sådant.
De fem brudarna fick alltså inte riktigt vad de förväntat sig av resan men precis som det brukar vara så fick de ändå med sig en hel massa minnen hem. Kanske inte precis de minnen från en veckas non stop festande som de hoppats på men minnen som de kan tänka tillbaks på med ett leende och i fallet med den rökande nioåringen en känsla av vemod över den orättvisa det finns i barns uppväxtvillkor beroende på i vilket land man råkar vara född i.
Sightseeingen slutade dock inte här för vi har fortfarande kvar de bulgariska folkdansarna med Nike strumpor samt kanske resans mest minnesvärda nedslag. "När 20 nykterister överraskas med en vinprovning". Denna story kommer i ett annat inlägg... Men som jag brukar säga till min kompis Clas-Christian -Väntar man på nåt gott så är det ju bara hääärligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar